dagsspan

Äntligen, äntligen börjar klossarna fogas samman och lägga sig sida vid sida i rätt ordning. En bit kvar, men jag ser i alla fall ett mönster, och vilka klossar som är onödiga och måste suddas bort.
Längtar hem, vill hem fort, genast, nu vill jag skynda mej att återuppta allt igen. Läkaren är som vanligt inte stressad, vill bevaka återvändandet stilla utan hast. Jag bearbetar henne med all min kraft och tror snart jag lyckas.

Tills dess fortsätter jag ägna mig åt mina oändliga korsord och vanvettigt fjantiga eftermiddagsserier på tv och längtandet efter alla kära.

har jag inte haft tillgång till dator, ironiskt va, när man vill skriva! Men nu fick jag fem minuter så jag passar på att tala om att jag lever och längtar ut.