Nässug?
Lite gny i bakhuvudet; min moder har efterfrågat ett julebrev. Det hade jag tänkt skriva. När hon hinner fråga efter ett först sätter genast skrivkrampen in. Vad ska det handla om? Lite spån om vardag, lite spån om framtiden, lite trivsel, liten udd av vad man stångas med, men på en lagom nivå. Brukar vara roligt att sätta ihop, inte väcka några svårigheter. Men det är helt tomt. Hon tror att jag är tjurskallig och inte tänker göra det bara för att hon frågade. Det stämmer inte (nästan inte, lite stämmer det). Men inte för att jag inte kan göra nåt som gläder någon annnan om det inte är mitt initiativ, utan för att det VAR mitt initiativ, jag hade tänkt det innan hon bad om det, men nu blir det prestationsladdat eftersom det är förväntat. Fattar ni något alls av det här eller låter det förvirrat? Nåja, jag skyller på lika delar stillestånd i hjärnan och saker utanför min kontroll, efter den senaste tidens övningar; hur lätt är det att skriva ett småtrevligt brev när hösten varit så full av skit? Och dessutom de där helvetes pillrena igen, jag svär, jag svär, jag är inte i förnekelse - de GÖR något med ens flöde av känslor, kreativitet, fantasi och ord, det är flera som vittnar om samma sak, och om man redan innan är lite ordblockad blir det stopp. Inte överallt och inte alltid, men förut tyckte jag att jag kunde få ur mej något om jag satte igång och sen kom inspirationen för det mesta oavsett, och så tycker jag inte att det är nu. Jag vill göra det, det är kul och jag ska försöka.
På dagens att göralista, således: Skriva ett brev. Tappa mej på mer blod för ännu en serumkoncentrationsmätning. Köpa julklappar till några personer och terran. (Vaddå? Jag högaktar henne, jag respekterar henne, hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv, hon är klok, shysst och bråkig med skön humor. Vad ger man för något lagom litet för att visa sin uppskattning?) Diska, städa. Ligga i sängen. Nysa. Hosta. Snarkla. Hämta F och förmodligen inte ha tillgång på dator på hela kvällen eftersom han hittat nåt program där man kan skapa egna spel som han är uppeldad de luxe över. Fundera på min framtid. Packa upp lite fler lådor som blivit stående och bortglömda så jag kan ha den där tjejmiddagen på lördag utan att vi snubblar över kartonger.
I morgon är det skolavslutning i kyrkan, alla barnen sjunger och alla föräldrar och mor/farföräldrar gråter en skvätt och trängs för att lyckas fota. Det är otroligt vackert och emotionellt, deras sång och deras ögon, tindrande inför det stundande jullovet.
Känner mej nästan snuvad på jordbävningsupplevelsen. Alla har otroliga berättelser om vad de gjorde när det skalv, hur hus och väggar vibrerat och de ramlat ur sina sängar eller fått böcker i huvudet. Jag sov och märkte ingenting.
Det där med skrivkrampen märks inte. Du skriver ju massor. Hann inte fråga om du fått tag i någon stege än? Ska jag höra med mina vänner?
Kram
Trots skrivkrampen blev det ett jättefint mejl som betydde mkt för mig. Jag har varit "akut"barnvakt idag o så låste sig min nya mobil efter 2 dgr nu har jag fått låna en från Telia. De måste skicka iväg den 10 dgr. Det var inte jag som gjort ngt fel. Uppgradering av mjukvaran. Kunde de inmte säga det innan. Jag svarar på ditt fina mejl senare för jag måste förbereda vår resa. God bättring.Kram
Kanske bara är min egen känsla, tycker det är svårare att formulera saker som jag vill och spinna loss i ord och tankar. Kanske är helt normalt och hör till medelåldrandet?:=)
Vi får väl se när jag börjar på tidningspraktiken igen om jag får sparken för att jag suger som korrläsare etc.
Verkar omständligt att ordna med stege därifrån, jag ska anstränga mej lite mer att jaga reda på en, men tack!
men liksom skrivkramp sitter ju bara i att man värderar vad man skriver, eller bekymrar sig för vad nån annan ska tycka eller nåt annat oväsentligt i ditt fall för du kan ju alltid få ihop några ord.... och om en tio femton år när du närmar dig medelåldern kommer du att se att det lättar, du bryr dig inte lika mycket. Det är ni ungdomar som har det lite jobbigt ;.)
