dagsspan

Charmen, men även problemet med att ha musik för högt  i hörlurarna är distansen till omvärlden. Man svävar i sin egen värld, trummar mot cykelstyret och vevar med blicken. Helt nödvändigt och ostoppbart vid en igångdragar-låt, men jäkligt pinsamt om nån tilltalar en, eller när man river av sej lurarna av nån anledning och snabbt återvänder till tillvaron, den riktiga världen, där man har ett uttryckslöst ansikte och stilla händer. Man kan också missa en del viktig information om vad som händer omkring en.

Jag satt på tåget och lyssnade, plötsligt började folk tala med varann och se oroliga ut. Jag försökte förstå vad som hände, tänkte att det kanske var nåt stopp på banan.
Eftersom jag inte hörde vad folk sa blev jag tvungen att slita av mej mössan och mecka fram mobilen och sänka volymen för att fråga om det hänt något. Kvinnorna på sätet tittade sej omkring och berättade att de tyckte att det luktade bränt. Jag kunde inte känna något men har inte så värst stor tilltro till min näsa. Tågvärden verkade inte nämnvärt orolig heller. Jag tittade ner på påsen i knät och undrade om det kunde vara jag som luktade, med de kaffebönor jag hade inhandlat? Det var det. Hur i helvete kan man misstolka doften av kaffe - den ljuvligaste doft som finns (förutom bensin kanske), och tro att det är brandlukt på ett plastigt tåg???