Timing
Igår kväll hade jag ett stycke galet tjutfnittrande sextonåring i luren på ena sidan och ett stycke åttaåring på andra, som försökte överrösta allt och också prata med henne, grimaserandes i sina imitationer av olika personer, snurrandes runt överallt utom i sängen där vi befann oss från början för läggning.
Man blir ju bara så glad, glad över att de är glada och glad över att vi har samma sjuka humor då och då. Det är svårt att coola ner stämningen, och problemet är att när jag börjar tröttna på den hysteriska stämningen har de bara värmt upp.
Sen tar det en timme att chilla ner lillen så han kan somna. Och dottern skickar ungefär 29 knäppa sms som eftersläntrare på temat som avhandlats. Jag svarar bara på de tio första, sen är mina tankar på annat håll.
Jag har nån gång fått höra att jag är en barnslig mamma. Det är jag. Men fan va kul vi har! Det är väl bättre med speedat flams och kanske lite sjukare humor än vad som lärs ut i skolböckerna och glittrande ögon än tjat och gnat och "korrekt", tråkigt moderskap och sansad kärlek?
Jag vill ha mina ungar vridandes av skratt med magkramper. Fast kanske inte just vid läggdags, nej.
Det blir så konstigt och stelt om man ska gå runt och spela en "mamma-roll" som man ändå inte uppfyller. Barn behöver riktiga människor runt omkring sig, med känslor, små egenheter, individualitet. Ok, sen skadar det inte med lite stabilitet också, man får jobbba på det så gott man kan. Men jag tror barn kan överleva mycket utom kärleksbrist.
Kram!
Ja, man får hålla igen lite kanske ibland, så att de lär sej att vistas i möblerade rum:=), men för de allra flesta fungerar ju sensorerna när de kommit upp i en viss ålder, och de vet vad man kan skämta om, var, med vem och när, och var man inte gör det.
Att vara sej själv och att de ser en i många olika sammanhang blir ju en inlärning till olika situationers beteende. Eller nåt. Men ja, kärlek och öppna ögon är det viktigaste. Kram!
Kärlek och glädje till alla
kram
:=) Kram!!
